Prediabetisk dysglykæmi

Åke Sjöholm | Okt 2020 | Primärvård |

Åke Sjöholm
överläkare, sektionsledare
diabetes och endokrinologi,
VO Internmedicin, Region Gävleborg,
docent, Centrum för forskning
och utveckling, Uppsala universitet,
Region Gävleborg

Olika prediabetiska tillstånd utgör förstadier till manifest typ 2-diabetes och medför även per se en förhöjd kardiovaskulär risk. Prediabetes kan indelas i fastehyperglykemi, nedsatt glukostolerans och intermediär hyperglykemi. Blandformer är mycket vanliga. Prediabetes utvecklas smygande och ger vanligen inga symtom förrän sent. Det går att förhindra att prediabetes progredierar till manifest typ 2-diabetes och kan även fås att reversera till normoglykemi. Betydelsen av livsstilsåtgärder, farmakologisk och kirurgisk behandling och samhälleliga insatser diskuteras. I hela världen sker i dag en snabb och mycket alarmerande ökning av övervikt och fetma som också för med sig en motsvarande ökning av dysmetabola syndromet där insulinresistens utgör en viktig patogenetisk faktor. Störningar i glukostoleransen utgör en central komponent i detta syndrom. Innan manifest diabetes uppkommer har vanligen dessa prediabetiska stadier pågått under många år. Vaskulära komplikationer av denna prediabetiska hyperglykemi och andra konsekvenser av insulinresistens (till exempel dyslipidemi) utvecklas dock under hela denna prediabetiska tid. Detta är förklaringen till att närmare hälften av alla patienter med nyupptäckt typ 2-diabetes redan vid diagnostillfället har någon form av senkomplikation (till exempel sensorisk neuropati eller bakgrundsneuropati). I många fall upptäcks prediabetes eller tidigare okänd diabetes först i samband med hjärtinfarkt och andra livshotande tillstånd.1 Av detta följer att det är viktigt att tidigt observera prediabetes och att vara vaksam på detta hos riskindivider (till exempel ålder >45 år, bukfetma, fysisk inaktivitet, hypertoni, sömnapnésyndrom, hereditet för diabetes eller prematur kardio- eller cerebrovaskulär sjukdom, slump-glukos [ej fastande] >8 mmol/l). Opportunistisk screening medelst glukostoleranstest av dylika riskgrupper har diskuterats under många år och gjorts lokalt, men något nationellt initiativ har inte tagits. Förutom denna riskökning hos patienter medför tillståndet med tiden en kraftig risk att progrediera från prediabetes till manifest typ 2-diabetes.2–5 Om ingen intervention sker är naturalförloppet att en betydande andel under mellan fem och tio år progredierar till manifest...