Klimakteriet

Verktyg för behandlingsstrategier, symtomhantering och patientrådgivning

Klimakteriet definieras som perioden runt den sista menstruationen. Klimakteriet börjar några år före den sista menstruationen. Övergångsåldern är ett annat namn för klimakteriet, som alltså också beskriver tidsperioden runt den sista menstruationen.

När man inte har haft menstruationer på ett år är man i menopausen. Menopausen kommer i 45–55-årsåldern hos de flesta kvinnor.
Förklimakteriet (eller perimenopaus) är beteckningen för tiden fram till menopausen, och är en del av klimakteriet. Det är under den perioden som kvinnan kan börja få olika klimakteriesymtom. Symtomen kan börja redan tio år före menopausen.

En stor del av arbetet när det gäller klimakteriet handlar om att normalisera kvinnans upplevelser. Många kvinnor som inte pratar om sina symtom upplever att något är fel eller tror att de är sjuka. Genom att förklara att det är normalt med symtom som värmevallningar, torra slemhinnor och humörsvängningar, och genom att avmystifiera klimakteriet, kan kvinnan få en känsla av trygghet. Detta hjälper henne att förstå att hennes besvär är en naturlig del av en livsfas och att det finns behandlingsmöjligheter om hon upplever att besvären är för stora.

Många kvinnor tar själva inte upp sådant som torra slemhinnor eller förändringar i sexlivet, och de är osäkra på vad som är normalt i klimakteriet. En del kan också ha svårt att förmedla sin oro. Allmänläkare och distriktssköterska kan bidra till att ta upp ämnet i ett naturligt samtal, till exempel i samband med en skrapning, screening för livmoderhalscancer eller blodtrycksmätning. Om patienten har en besökstid på mottagningen kan man fråga om typiska besvär som värmevallningar, blödningsrubbningar eller humörsvängningar.

I dialogen med kvinnorna kan läkare och sjuksköterskor ge evidensbaserad information om till exempel hormonbehandling och härigenom avliva myter eller samband mellan klimakteriet och humöret.

Det är viktigt att vara uppmärksam på att symtom som kan likna klimakteriebesvär också kan vara tecken på andra och allvarliga tillstånd.

Distriktssköterskor kan ha en roll genom att följa upp behandlingen av klimakteriesymtom, i synnerhet när kvinnor påbörjar hormonbehandling eller andra former av lindrande behandling. De kan också sköta telefonkonsultationer efter 6 veckor och kliniska kontroller efter 3–4 månader, vilket garanterar att kvinnan får bästa möjliga behandling. Om behov finns av ytterligare behandling eller rådgivning kan kvinnan remitteras till gynekolog.